KRFs Ordförande Susanna Guven: ”Vi är mer än 40 miljoner kurder världen över utan ett land"

2016-03-17 12:00

fkks

info@fkks.se

KRFs Ordförande Susanna Guven:
”Vi är mer än 40 miljoner kurder världen över utan ett land. Det kurdiska folket har trots alla övergrepp och hemskheter aldrig get upp kampen för fred, frihet och demokrati! Och vi har inga planer på att avsluta vår kamp – för Vi kurder har också rätt till självbestämmande! ”

Ärade deltagare, ni är hjärtligt välkomna till kvällens minnesstund för att hedra alla de som omkom i det brutala Halabja folkmordet. Denna dag kan enbart beskrivas som ett infekterat sår som angriper kropp och själ, idag den 16 mars är det 28 år sedan Saddam Hussein regimen brutalt angrep staden Halabja.

Morgonen den 16 mars 1988 mötte invånarna av staden Halabja ett flyganfall utfört av dåvarande flygöverbefälhavaren Kemiske Ali. Invånarna drunknade i ett hav av flygbomber med både kemisk och biologisk senapsgas. Denna attack resulterade i att mer än 5500 civila avrättades på plats och mer än tiotusen skadades. Flera av dessa fick men för livet genom oerhörda brännskador, de förlorade synen och förlamades. Än idag föds människor utan lemmar och med sjukdomar till följd av den brutala attacken.

Halabja folkmorden är tyvärr en rad av många övergrepp och attacker som utförts mot kurder. Kurdernas historia består av tortyr, etnisk rensning, övergrepp och avrättningar. Sex Said, Seyit Riza, Qadi Muhammad är alla martyrer för Kurdernas kamp för frihet.

Tyvärr så tar inte övergreppen slut där. År 2014 fick världen ännu en gång skåda barbari och brott mot folkrätten. DAESH anföll Nineve provinsen och många folkgrupper har fördrivits från sina hem, de som inte lyckats har torterats, våldtagits, avrättats – deras hem har jämnats med marken och kulturarvet i många utav dessa byar och städer har förstörts.

Likt de hemska bilderna från Halabja folkmorden, Hur ska vi kunna glömma de bilder vi möttes av när DAESH anföll staden Sinjar? Bilder på över 200 000 människor som fördrevs från sina hem? Hur blundar man utan att se de 50 000 människor som flydde till bergen, majoriteten av dessa Yezidier – som i den flammande hettan i bergen väntade på hjälpen som inte kom i tid och som resulterade i att många dog av torka, brännskador och svält. Hur lyckas man inte tänka på alla de kvinnor och flickor som kidnappats av DAESH som våldtagits, torterats och sålts som sexslavar – hur lyckas man inte ställa sig frågan var är dessa flickor och kvinnor nu?

Övergreppen fortsatte under 2015 och har resulterat i vår tids värsta flyktingkris. Vi har fått skåda hur människor lämnar allt, tar enorma risker allt i hopp om en ljusare framtid. Vi har under 2015 fått bekräftat att DAESH terror inte begränsar sig till mellanöstern utan även Väst och att deras terror riktar sig mot alla, oavsett religion och bakgrund. För mig kommer år 2015 alltid vara året då Europa visade sitt sanna jag, ett jag där alla inte är välkomna.

I samma veva har vi under flera månaders tid bevittnat den turkiska statens terror och brott mot Europa Konventionen för mänskliga rättigheter. Kurderna har ännu en gång fallit offer för den turkiska brutaliteten – kurdiska städer som Cizre, Diyarbakir, Nisebin och Sur har attackerats. I dessa städer råder det undantagstillstånd och utegångsförbud vilket innebär att skadade och sjuka hindrats från att få vård. Man kan fråga sig vilka ”brott” dessa människor begått, så grova att de ”rättfärdigar” dessa brutala övergrepp – brottet är att de är kurder.

I samma veva för flyktingkrisen ihop EU och Turkiet tätare än någonsin förut. Medlemskapsförhandlingar ska utökas och pengastöd och visumfrihet snabbas på mot att Turkiet sätter stopp för flödet över Egeiska havet. Turkiets systematiska stöd till terrorgrupper i Syrien har bidragit till att driva människor på flykt. Ändå EU väljer att se förbi det uppenbara allt för att utöka sin yttre gräns och hindra människor från att ta sig hit. Flyktingkrisen är inte en svensk fråga, inte en europeisk fråga. Utan det är en global fråga, och det kommer att bli en av vår tids största utmaningar.

Ikväll är även en minnesstund för alla de människor som omkommit under DEASH terror, ikväll är en minnesstund för de människor som dagligen riskerar sina liv i jakt på en ljusare framtid, ikväll är en minnesstund för alla de som svikits pga. att det inte finns säkra vägar in till EU, ikväll är en minnesstund för de människor som lever under Erdogans terror de människor som berövats sin rätt till yttrande – och tryckfrihet, ikväll hedrar vi de människor som kämpat för fred, frihet och demokrati och som offrat sina liv i kampen mot förtryck och terrorismen. Ikväll hedrar vi alla de barn som spolats upp på stränder under sin flykt till EU.

Det är med stolthet som jag berättar att Kurdistans Regionala Regering har ett fungerande demokratiskt valt parlament, regering och president. Vi är oerhört glada och stolta över att KRG har visat att det går att leva i fred och frihet med alla folkgrupp – att Assyrier, Keldaner, Armenier, Kurder, Turkmener oavsett religion kan leva i harmoni!

Jag är så stolt över Kurdistans befrielsefront Peshmerga och andra kurdiska styrkor som oavbrutet visat sitt mod i kampen mot terrorismen oavsett motgångar. Jag är så stolt över Kurdistans Regionala Regering (KRG) där alla oavsett religion alltid är välkomna. KRG har trots sin ekonomiska kris aldrig stängt sina gränser för flyende människor.

Vi är mer än 40 miljoner kurder världen över utan ett land. Det kurdiska folket har trots alla övergrepp och hemskheter aldrig get upp kampen för fred, frihet och demokrati! Och vi har inga planer på att avsluta vår kamp – för Vi kurder har också rätt till självbestämmande!

Vi har många vänner som är högt uppsatta, och som själva har en kurdisk bakgrund och som borde göra allt för att höja kurdfrågan! Tillsammans kan vi höja kurdernas självbestämmanderätt till en internationell fråga! Vi vädjar till Sveriges regering samt oppositionspartierna i riksdagen att lyfta kurdfrågan högt på agendan – vi vädjar till regeringen att uttryckligen erkänna kurdernas rätt till självbestämmande! Jag vill tacka Utrikesminister Margot Wallström för att du tagit dig tiden att besvara Kurdiska Riksförbundets brev samt att du närvarar vid kvällens minnesstund. Jag vill även tacka samtliga av kvällens talare för att ni valt att komma hit.

I den perfekta världen hade folkmord som Halabja aldrig fått ske och aldrig upprepas, tyvärr är verkligheten en annan. Det är med stor sorg jag erkänner att vi dessvärre kommer att få ordna fler minnesstunder likt denna ikväll för alla de människor som mist livet till följd av DAESH terror. För alla de människor som mist livet i Turkiets diktatur, för alla de som mist livet under sin flykt till EU.

Om det är något jag vill att ni tar med er ikväll är att Vi är starkast tillsammans, och bara tillsammans kommer våra fundamentala rättigheter att segra!

Länge leve fred, frihet och demokrati!
Länge Leve Kurd û Kurdistan!
16.03.2016

Utrikes Minister Margot Wallstrom: ”Jag hör ofta kurder säga, inte minst i dessa dagar, att bergen är våra enda vänner. Och jag förstår att många känner så, med det enorma lidande kurderna har fått utstå, och får utstå också i dag, i hela regionen”

Ärade åhörare,
I dag är det 28 år sedan tusentals människor i Halabja i Kurdistan i Irak dödades av Saddam Husseins skoningslösa gasattacker.

Många överlevare har beskrivit hur en doft av söta äpplen väckte dem tidigt på morgonen. Hur barnen trodde att det var vårblomningen som doftade och därför sprang ut för att leka. Men det var något helt annat som väntade.

Halabja-attacken var en krigsförbrytelse och har betecknats som historiens värsta angrepp med kemiska vapen på en oskyldig civilbefolkning. På bara en dag dödades enligt beräkningar över 5000 människor, samtliga kurder. En krigsförbrytelse som visar på massförstörelsevapens urskillningslöshet. En bestialisk kränkning av mänskliga värden och rättigheter.

Men Halabja var ingen isolerad händelse. Det var del av Saddam Husseins målmedvetna och systematiska kampanj för att fördriva kurderna från sina hem och döda oskyldiga civila. Jag vet att många av er som har samlats här ikväll för att minnas Halabjas offer, själva bär ärr från Anfalkampanjen.

Vi får aldrig glömma vad som hände de dagarna i irakiska Kurdistan i mars 1988. Vi måste minnas – och påminnas – eftersom det är vår skyldighet att göra allt för att förhindra att något liknande händer igen. Och vi får aldrig glömma Anfalkampanjen och Saddams ofattbara övergrepp.

Ärade åhörare,

Tyvärr är de övergrepp mot kurderna som vi har samlats för att minnas här ikväll inte bara en historisk parentes. Våldet har återigen spridit sig i regionen. Vi ser återigen hur kurderna drabbas hårt.

I Irak pågår intensiva strider mellan Daesh och peshmerga och irakiska försvarsstyrkor. Kurder – män, kvinnor och barn – dödas. Yezidierna har blivit legitima mål hos Daesh. Yezidiska flickor säljs som slavar på marknadsplatser runtom i Irak och Syrien.

I Syrien går nu konflikten in på sitt sjätte år. Igår var det exakt fem år sedan de folkliga protesterna mot Assadregimen inleddes. I norra Syrien har den kurdiska civilbefolkningen drabbats hårt av Daesh framfart, även om Daesh nu tryckts tillbaka. Men våldet och övergreppen drabbar alla i Syrien – sunniter, shiiter, assyrier och syrianer. Det är ett flerfrontskrig där giftiga kemikalier återigen – 28 år efter Halabja – har använts som vapen mot oskyldiga civila.

I Iran kränks kurdernas mänskliga rättigheter.
Och låt mig också få ta tillfället här att säga några ord om situationen i Turkiet. Regeringen är djupt oroad över våldsamheterna i de sydöstra kurdiska delarna. Som statsministern sa i sitt tal i Örebro i lördags: Vi kräver respekt för mänskliga rättigheter för hela befolkningen, inklusive kurderna, för press- och yttrandefrihet och andra demokratiska grundvärden. Den turkiska regeringen måste nu initiera fredsförhandlingar.

Ärade åhörare,
Jag hör ofta kurder säga, inte minst i dessa dagar, att bergen är våra enda vänner. Och jag förstår att många känner så, med det enorma lidande kurderna har fått utstå, och får utstå också i dag, i hela regionen.

Men ni ska veta, att vi – Sverige – stödjer det kurdiska folket. Vi har en god bilateral relation med den kurdiska regionala regeringen i Irak. När jag besökte KRG i höstas kunde jag ha flera av mina möten på svenska. Vi har en nära dialog med HDP och Selahattin Demirtas i Turkiet. Partierna i Sveriges riksdag åker på resor och träffar sina kurdiska systerpartier.

Sverige verkar för en politisk lösning på konflikterna i Irak och Syrien och ger ett omfattande humanitärt stöd. Vi stödjer även den globala koalitionens ansträngningar att bekämpa Daesh och stabilisera Irak, bl. a. med ett militärt stöd till peshmerga i norra Irak. Vi fortsätter också att arbeta för att stärka förbudet mot inhumana massförstörelsevapen. I våra kontakter med Turkiet uppmanar vi den turkiska regeringen att återuppta fredsprocessen med PKK.

Än en gång är det dags att sluta upp mot våldet och övergreppen, bekämpa terrorismen och värna de grundläggande mänskliga rättigheterna. Ett av de främsta vapnen som finns mot krig och våld är demokrati – en insikt om vikten av nationell försoning och fredlig samexistens. Endast så kan extremismen och våldet slutligen bekämpas, och freden få råda.

Låt Halabja bli påminnelsen om vikten av detta arbete.
16.03.2016